Eva Ullberg

I fredags hade krisledningsnämnden sitt första sammanträde med anledning av coronakrisen. Det födde en del tankar hos mig som jag skulle vilja dela med mig av till er. Det är ingen tvekan om att vi har en svår tid framför oss. Det finns ingen anledning att hymla med det. Vi har alla fått göra uppoffringar i vår vardag. Sjukvården är under svår press. Varsel står för dörren. Många människor har redan tvingats ta farväl av en närstående alldeles för tidigt, även här i Järfälla. Jag önskar att jag kunde hjälpa till att bära den smärtan, men det kan jag inte. Jag kan bara erbjuda mina tankar och djupaste medkänsla. Ändå har jag hela tiden varit övertygad om att vi kommer att ta oss igenom det här. De senaste åren har det pratats mycket om polarisering, splittring och hat. Men vet ni vad? Det vi ser nu är något annat. Vi ser hur människor begränsar sina liv för att rädda någon annan. Vi ser hur människor ställer upp och handlar åt främlingar som inte kan göra det själva. Vi ser hur generationerna kommer närmare varandra, hur barnbarnet plötsligt ringer sin mormor varje dag. Vi ser hur personalen i äldreomsorgen, skolan och andra samhällsbärande verksamheter kämpar under väldigt svåra förhållanden. Solidariteten och sammanhållningen i det svenska samhället är trots allt fortfarande makalöst stark. Det är ingenting som några sociala medier-krigare lyckas ändra på, hur mycket de än försöker. I politiken är det nu samarbete som gäller. Styret och oppositionen står enade i fast beslutsamhet om att ta Järfälla igenom den här krisen. Vi kommer göra det vi kan för att hjälpa och stötta den styrande minoriteten och vi är övertygade att de gör sitt bästa för att rädda liv och jobb. En sak vill jag ändå ha sagt. Vi kommer att fortsätta att förverkliga vårt partis huvuduppgift, nämligen att bevaka vanligt folks intressen. Vi kommer att kämpa för den som får svårt att betala hyran. Vi kommer att fortsätta stå upp för dem som är i störst behov att samhällets stöd. Det kan vara värt att damma av ett gammalt socialdemokratiskt slagord, som jag tycker få ny betydelse i dessa dagar: Alla ska med. Det är vad det handlar om nu, vi ska ta oss igenom detta tillsammans och vi lämnar ingen bakom. Eva Ullberg

31 Mart, 13:00