FN:s flyktingkonvention
FN:s flyktingkonvention eller 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning definierar vem som är flykting och vilka rättigheter den personen har.
FN:s flyktingkonvention eller 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning redogör i detalj för vem som är flykting, vilket rättsskydd, annat bistånd och sociala rättigheter en flykting bör få från partnerstaterna, dvs. de stater som skrivit under konventionen.
På samma vis anger konventionen en flyktings skyldigheter gentemot värdlandet och hur vissa kategorier av personer, som krigsförbrytare, inte är berättigade till flyktingstatus.
Det första instrumentet var begränsat till att främst ge skydd åt europeiska flyktingar i andra världskrigets spår. Ett protokoll från 1967 utvidgade konventionens räckvidd till omfatta människor på flykt världen över.
Flyktingkonventionen har också givit impuls till regionala instrument som Afrikas flyktingkonvention från 1969 (OAU-konventionen) och Latinamerikas cartagenadeklaration från 1984.
Danmark blev det första landet att ratificera konventionen den 4 december 1952. Sedan dess har totalt 145 länder anslutit sig till det ena eller båda FN-instrumenten.
I och med att den globala migrationen har ändrat karaktär och antalet människor på flykt ökat dramatiskt under senare år, har betydelsen av 1951 års konvention ifrågasatts, speciellt i Europa, ironiskt nog platsen för dess födelse.
Konventionen, som visat sig vara anmärkningsvärd flexibel i tider som undergår snabba förändringar, är fortsatt hörnstenen i flyktingars skydd.
Källa: UNHCR 2001. Alla frågor och svar om konventionen hittar du på UNHCR:s globala webbplats Frequently asked questions about the 1951 Refugee Convention
